Falling in love at the disco

Sjukt. Fantastiskt. Sorgligt. Adrenalin.
 
Finns inga ord på hur det var igår. Rytmus melodifestival var nog det bästa jag gjort i hela mitt liv utan tvekan. Jag fattar inte att det är över. Känns så sorgligt att det inte är DiscoDanger mer. Inga mer DD rep på studiedagar och inga mer skratt  med Discodängarna i replokalerna.
 
Hjärtat dunkar. Blodet pumpar. Vi står där med glittriga kläder, lockigt hår, och bara glitter överallt. Nervöst. Sätter vi inte allt nu så är det kört.
Publiken jublar, juryn skrattar och diggar till musiken.
Hela dagen under genrepet och produktionskollet så sjöng alla på vår låt Disco lover och sa att det inte finns någon tvekan på att vi kommer vinna. Att vi var tajta som ETT band. Jag tyckte att konkurrensen var stor för alla var så duktiga.
Vi går av scenen och tänker att vi har repat konstant i flera veckor och nu är det slut.
Men nej, när dom ropar upp och säger att vi vann så flyger vi på varandra i skratt och fattar inte att det är sant. Vi får spela en gång till och vi har juryn, publiken och dom andra banden med oss. Underbara publik.
Glädjetårar med en skvätt sorg över att det inte är något mer DiscoDanger.
 
Tack. ♥
 
 Här är andra gången vi uppträdde efter vi vunnit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0